Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon var blek som Hel, då hon vände sig från honom
och besteg skeppet.
Nästa natt drömde kung Olof en sällsam dröm.
Vad han såg framför sig, var inte jorden, utan
havsbottnen. Det var en gröngrå mark, över vilken vattnet stod
många famnar högt. Han såg fiskar simma efter rov, skeppen
såg han glida förbi uppe på vattenytan som mörka moln,
och solskivan såg han blänka matt som en blek måne.
Då kom den kvinnan, som han hade sett i kyrkporten,
gående nere på havets botten. Hon hade samma lutande
gång och samma slitna kläder, som då han hade mött henne,
och hennes ansikte var alltjämt fullt av sorg.
Men där hon gick fram på havsbottnen, delade sig vattnet
framför henne. Han såg hur det, liksom drivet av oändlig
vördnad, reste sig upp i valv och slöt sig samman i pelare,
så att hon gick fram genom en den härligaste tempelsal.
Plötsligen såg kungen, att vattnet, som höjde sig över
kvinnan, började byta färg. Pelarna och valven blevo först
ljust röda, men togo raskt en allt starkare färg. Hela havet
runtom var också rött, såsom hade det blivit förvandlat till
blod.
På sjöbottnen, där kvinnan gick fram, såg kungen brutna
svärd och pilar, brustna bågar och spjut. De voro inte många
först, men ju längre hon vandrade in i det röda vattnet, desto
tätare lågo de hopade.
Kungen såg bävande hur kvinnan vek av från räta vägen
för att inte trampa en död man, som låg utsträckt på den
gröna tångbädden. Mannen var brynjeklädd, hade svärd i
handen och ett djupt sår i huvudet.
Kungen tyckte, att kvinnan slöt ögonen för att inte se.
Hon rörde sig mot ett visst mål utan tvekan eller ängslan.
Men han, som drömde, kunde inte vända bort ögonen.
Han såg hela sjöbottnen översållad av spillror. Han såg
tunga skeppsankaren, tjocka rep slingrade sig som ormar,
skepp lågo där med uppfläkta sidor, de gyllene
drakhuvudena, som hade suttit å stäven, blickade mot honom med
röda, hotfulla ögon.
— Jag ville väl veta vilka som har hållit slag på sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
