- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
31

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ASTRID.


I.



Mellan de låga stugorna i den gamla kungsgården i
Uppsala stod jungfruburen. Den var rest på stolpar såsom
ett duvslag, man kom dit upp på en trappa, så brant som en
stege, trädde dit in genom en dörr, så låg som en lucka.
Väggarna där inne voro betäckta med runor, som skulle
betyda kärlek och längtan, vid de trånga glugghålen såg man
små runda gropar innötta i trävirket, för där brukade
tärnorna stå stödda mot armbågen och stirra ner på
gårdsplanen.

Sedan några dagar gästades kungsgården av den gamle
Hjalte skald, och han kom varje dag upp i jungfruburen till
prinsessan Ingegerd och talade med henne om kungen i
Norge, Olof Haraldsson. Och varje gång Hjalte kom, satt
Ingegerds trälinna Astrid och hörde på hans tal med lika
stor glädje som prinsessan.

Alltmedan Hjalte talade, lyssnade båda jungfrurna så
ivrigt, att de fällde arbetet i skötet och höllo händerna stilla.
Den, som såg dem, skulle alls inte ha trott, att något
kvinnoarbete då utfördes i jungfruburen. Man skulle alls inte ha
kunnat tro, att de uppsamlade Hjaltes ord, som om de hade
varit silkestrådar, och att de därav formade var sin bild av
kung Olof. Man skulle inte ha kunnat tro, att de i tankarna
virkade samman skaldens ord till var sin strålande
väggbonad.

Men i alla fall var det så, och prinsessans bild var så
skön, att var gång hon såg den framför sig, skulle hon ha
velat kasta sig ner på knä och tillbedja. Ty hon såg kungen
sitta hög och kronbeprydd på sin tron; hon såg en röd- och
guldbroderad kåpa hänga från hans skuldra ända ner till
hans fötter. Hon såg inte svärd i hans hand, men heliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free