Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fem orrar. Vem tror du kan yvas av en bättre lycka? Har
du någonsin hört, att en konung har gjort en bättre jakt?”
Men då hade prinsessan harmats, att han kom så stolt och
prisade sin egen lycka, han, som stängde lyckans väg för
henne. Och för att få ett slut på den änslan, som förtärde
henne sedan veckor tillbaka, hade hon svarat: ”Du, fader,
har med stor ära fällt fem orrar, men jag vet en kung, som
på en morgonstund fångade fem kungar, och det var Olof,
den hjälte, som du har utvalt till min make.”
Då hade Sveakungen vredgad sprungit ur sadeln och med
knutna nävar kommit fram till prinsessan.
”Vad troll har bitit dig?” hade han frågat. ”Vad ört har
förgjort dig? Hur blev din håg vänd till denne man?”
Då hade inte Ingegerd svarat, hon hade skrämd tagit ett
steg tillbaka.
Och kungen hade blivit lugnare. ”Väna dotter”, hade han
sagt till henne, ”vet du då inte, att jag har dig kär? Hur
ska jag då kunna skänka dig till den, som jag inte kan
fördra? Jag vill följa dig med hulda önskningar. Jag vill
kunna komma i din sal. Jag säger dig, att du måste vända
din håg till andra länders kungar, ty Norges kung ska
aldrig äga dig.”
Härvid hade prinsessan blivit så förvirrad, att hon inte
hade vetat något annat att svara kungen än: ”Jag bad dig
inte. Det var folkets vilja.”
Och kungen hade genast frågat om hon menade, att
Sveakungen var en träl, som inte fick råda för egna ungar, om
han hade en herre, som ägde makt att skänka bort hans
döttrar.
”Vill då Sveakung tillåta, att han nämnes löftesbrytare?”
hade prinsessan frågat.
Sveakungen hade lett högt. ”Var utan oro, du! Sådant
ska inte sägas. Varför spörjer du om detta, du, som är
kvinna? Ännu sitter män i mitt råd. För dylikt ska män
veta att finna hjälp”
Och kungen hade vänt sig till de kämpar, som redo i
jägarskaran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
