Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Sveakungen hade inte alls lyssnat till hennes böner.
Han hade allenast vänt sig till Astrid, som han smekte, som
om hon hade varit ljuv som hämnden själv. ”Du ska få fara,
du ska få fara snart, i morgon ren”, hade han sagt till
henne. ”Vi måtte väl äga något skepp, som håller sjön. Allt,
vad du behöver av hemgift, dina kläder, kära dotter, och
ditt följe, det kan bli utrett med största hast. Den norske
kungen tänker inte på sådant, han tänker blott på glädjen
att äga Sveakungens högborna dotter.”
När han hade sagt detta, hade Ingegerd väl förstått, att
ingen ändring stod att vinna. Och då hade hon kommit
fram till systern, lagt sin arm om hennes hals och fört henne
med sig in i sin sal. Och i sin egen högbänk satte hon henne,
medan hon själv tog plats på den låga pallen vid hennes
fötter. Och hon hade sagt till Astrid, att hon nu skulle sitta
där uppe för att vänja sig vid första platsen. Hon skulle
sitta där för att veta vad plats hon skulle inta som
drottning. Ty Ingegerd ville inte, att kung Olof skulle behöva
blygas över sin hustru.
Därpå hade prinsessan sänt sina andra tärnor till
klädesloft och fatbur för att hämta den hemgift, som hon hade
ordnat åt sig själv. Och detta allt hade hon skänkt sin syster,
på det att Astrid inte skulle komma till Norges kung som en
fattig trälkvinna.
Hon hade också nämnt vilka tjänare och tärnor som skulle
följa Astrid, och till sist hade hon givit henne sitt sköna
långskepp.
”Visserligen ska du ta mitt långskepp”, sade hon. ”Du
vet, att många goda svenner där lyfter åran. Ty min vilja är,
att du kommer stolt till Norges kung, så att han känner sig
hedrad genom sin drottning.”
Och sedan hade prinsessan suttit mäkta länge hos sin
syster och hade talat med henne om kung Olof. Men hon
hade talat så, som man talar om Guds heliga män och inte
om kungar, och Astrid hade inte förstått mycket av hennes
tal. Men så mycket hade hon förstått, att kungadottern hade
velat skänka Astrid alla goda tankar, som bodde inom henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
