Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan jag veta vad jag kommer att göra? Jag har ju hört
allt, vad du har berättat Ingegerd om Olof Haraldsson.
När Astrid sade detta, såg hon hur Hjalte återsjönk i
grubbel. Hon hörde, att han satt och mumlade, att han inte
trodde, att hon skulle komma att bekänna.
— Men jag måste dock säga henne vad hon går till mötes,
sade han.
Och så reste Hjalte sig och talade med djupt allvar.
— Hör än en sägen, Astrid, som jag inte förr har förtalt
dig om kung Olof!
Det var på den tiden, då kung Olof endast var en arm
sjökonung, då han blott ägde några goda skepp och några
trogna kämpar, men ingen del av sina fäders rike. Det var
den tiden, när han stred med ära på fjärran hav, då han
förföljde vikingar och skyddade köpmän samt lånade ut sitt
svärd till kristna furstar.
Då drömde kungen en gång, att en ljusets furste, en Guds
sköna ängel, i natten steg ner till hans skepp och spände
upp alla segel samt styrde hän mot norr. Och det syntes
kungen, att de inte seglade längre tid, än en stjärna behöver
för att slockna en morgon, förrän de kom till en hög och
klippig strand, genombruten av fjordar och kantad av
mjölkvit bränning. Men när de nådde stranden, sträckte ängeln ut
sin hand och talade med sin silverstämma, som överröstade
vindens larm i seglen och vågens vilda brusande, då kölen
genomträngde den med sådan hisklig fart. ”Du, Olof kung”,
så ljödo ängelns ord, ”ska äga detta land till evig tid.” Och
som han hade sagt detta, var drömmen slut.
Men nu sökte Hjalte förklara för Astrid att på samma
sätt, som morgonrodnaden mildrar övergången från natten
till den solblanka dagen, så hade Gud inte velat, att kung
Olof genast skulle fatta, att drömmen hade bådat honom
övermänsklig ära. Kungen hade inte förstått, att Guds vilja
var, att han från en av himmelens troner skulle till evig tid
regera Norges land, att kungar skulle komma och kungar
gå, men helge kung Olof alltid styra sitt rike.
Kungens ödmjukhet bröt ljusets fulla klarhet, sade Hjalte,
och han uttolkade ängelns ord så, att han och männen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
