Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge, började han utan att tänka på det att tälja med
kniven i bordsskivan.
Alla kung Olofs män visste, att han inte skulle ha gjort
detta, om han hade kommit ihåg, att det var söndag. Men de
hade för mycken vördnad för kung Olof för att våga
påminna honom om att han syndade.
Ju längre Astrid talade, desto oroligare blevo kämparna.
Drottningen såg väl, att de utbytte bekymrade blickar med
varandra, men hon visste inte vad som var på färde.
Alla hade upphört att äta, och maten var borttagen, men
kung Olof satt alltjämt stilla, talade med Astrid och skar i
bordsskivan. En hel liten hög av spånor låg framför honom.
Då talade äntligen hans vän Björn, son av Ogur på Sälön.
— Vad dag har vi i morgon, Eilif? frågade han och vände
sig till en kertilsven.
— I morgon har vi måndag, svarade Eilif med hög, klar
stämma.
Då lyfte kungen sitt huvud och såg upp på Eilif.
— Säger du, att det är måndag i morgon? sade han
eftertänksamt.
Utan ett ord vidare samlade han i sin hand alla spånorna,
som han hade skurit ur bordet, gick bort till härden,
krafsade fram ett eldkol och lade det på spånorna, som snart
fattade eld.
Kungen stod stilla och lät dem brinna till aska i sin hand.
Då gladdes alla kämpar, men den unga drottningen blev
blek som ett lik.
Hur ska han döma mig, när han en gång får veta min
synd, tänkte hon, han, som straffar sig själv så hårt för så
ringa brott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
