Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— O, kung Olof, kung Olof, klagade han, dina fiender
sände mig hit för att döda dig. Men när jag såg ditt ansiktes
helighet, föll svärdet ur min hand. Dina ögon, kung Olof,
har fällt mig till marken.
Astrid sjönk på knä, där hon stod på svalgången.
— Förbarma dig, Gud, över mig, synderska! sade hon.
Ve mig, ve mig, att jag med lögn och list har blivit den
mannens hustru!
IV.
På kvällen av Allhelgonadag var det klart månsken.
Kungen hade gått runt gårdsplanen och tittat in i stall och
lagård för att se efter, att allt stod väl till, och även
varit inne i den stugan, där trälar och tjänstfolk bodde,
och sett, att de blevo väl förplägade. Då han vände åter
mot kungsstugan, såg han en kvinna med svart huckle över
huvudet smyga sig ner mot gårdsporten.
Han tyckte sig känna igen henne och följde därför efter
henne. Hon gick ut genom porten, överskred torget och smög
sig genom de trånga gränderna ner mot älven.
Olof Haraldsson följde henne så tyst han kunde. Han såg
henne gå ut på en av de höga bryggorna och ställa sig där
och se ner i vattnet. Strax därpå sträckte hon armarna uppåt
och gick tungt suckande så långt ut på bryggan, att kungen
tydligt såg, att hon ämnade störta sig i älven.
Kungen närmade sig henne med steg, som han i många
faror hade lärt att göra ohörbara. Tvenne gånger redan hade
kvinnan lyft foten för att göra språnget ut i vattnet, men
hejdat sig. Innan hon hade hunnit göra ett nytt försök, hade
Olof Haraldsson lagt armen om hennes liv och ryckt henne
in på bryggan.
— Du olyckliga! sade han till henne. Du vill göra det,
som Gud har förbjudit.
Då kvinnan hörde hans röst, satte hon båda händerna för
ansiktet liksom för att dölja det. Men kung Olof visste vem
hon var. Fraset av hennes kläder, formen på hennes huvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0056.html
