Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå fram och åter på bryggan. Astrid låg alltjämt kvar i
samma ställning. Kung Olof såg hur hon kröp samman i
dödsfruktan, varje gång han gick förbi henne.
— Jag ska inte döda dig, sade han till Astrid, men hans
röst ljöd hård av hat.
Ännu en stund gick kung Olof fram och åter på bryggan.
Sedan kom han fram till Astrid och frågade med samma
hårda röst efter hennes verkliga namn, och härpå kunde hon
svara.
Kung Olof såg nu hur denna kvinna, som han hade skattat
så högt, låg på bryggan som ett skadskjutet djur. Han såg
ner på henne så, som en död mans ande i ömkan ser ner på
den arma kropp, som förr hyste honom.
— O, du min själ! sade kung Olof. Där var det du bodde
i din kärlek, nu är du så hemlös som en tiggare.
Han kom Astrid närmare och talade, liksom om hon inte
mera ägde liv och kunde höra vad han sade.
— Man hade sagt mig, att en kungadotter fanns, vars
hjärta var så högt och heligt, att hon ingav frid åt envar,
som kom i hennes närhet. Man hade talat vid mig om hennes
blidhet, som var sådan, att den, som såg henne, kände sig
trygg som ett värnlöst barn hos sin mor. Och då denna
sköna kvinna, som nu ligger här, kom till mig, så trodde
jag, att hon var Ingegerd, och hon blev mig mycket kär.
Hon var vän och glad, och hon gjorde mina tunga stunder
lätta. Om hon än stundom talade och handlade så, att jag
undrade på den stolta Ingegerd, var hon mig dock alltför
kär för att jag skulle tvivla på henne. Hon smög sig in i
min håg med sin glädje och sin skönhet.
Han teg stilla en stund och tänkte på hur kär Astrid hade
varit honom och hur lyckan med henne hade kommit in i
hans hus.
— Jag kunde förlåta henne, sade han därpå högt. Jag
kunde åter göra henne till min drottning, jag kunde i kärlek
upplyfta henne i mina armar, men detta får jag inte göra,
ty min själ skulle dock förbli hemlös. O, du sköna kvinna,
sade han, varför är lögnen hos dig inhyst? Hos dig finns
ingen trygghet, ingen trevnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
