Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Den sista ordern. 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talte så till åldrig maka:
"När nu jag, ömkling, ser tillbaka
på hur jag lefvat, hvad jag gjort,
är det, vet Herran, icke stort.
Väl var jag med vid Dybböls skansar,
af egen vilja ställd för skott,
men icke vardt det segerkransar,
nej stryk och ynk och kvidan blott.
Att få igen mitt fordom krya
humör jag drog till fejder nya;
dock när vi träffats, du och jag,
det blef ej fejd men bröllopsdag.
Hur väl jag minns den sommarnatten,
när, till mig tryckt, du stilla stod
och lugnt låg insjöns bleka vatten
och stormigt sjöd mitt glada blod.
Och solröd morgon såg jag bräcka
att upp till nyfödt lif oss väcka.
I morgonstund vid insjövik
blef världen plötsligt skön och rik.
Och det blef fröjd och frid och annat,
som gör en lifvet tryggt och sällt.
Men hur det var, jag rent förbannadt
fick lust igen att gå i fält.
Du minns mitt bref från Algeriet,
jag tror, jag skröt, förtvifladt i’et;
men jag förstår ej nu, min själ,
hvarför jag sköt och slog ihjäl.
Det där var dumt, fast det var roligt
att spränga fram på ökensand
och vid bivacken se’n förtroligt
få språka om sitt eget land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
