Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skilda trakter - Månsken och storm. 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonen vardt förd in i hvirfveldansen,
blek vardt han skådad i måneglansen,
än såsom döder reslig och rank.
Dit ut jag rodde, och snart tog jag fatt’en;
mödan var icke så stor.
Klagan det vardt, när han fördes om natten
hem genom gatan till mor.
Många då sade, det så skulle hända,
båten ju skulle få sådan ända:
själfva den onde i väg med den for.
Ser herrn, i båten en kvinna farit,
hade haft lusttur en dag,
herrar från staden ock med henne varit:
hon var nog dem till behag.
Hon var så grann som ett solskensväder,
hade de finaste köpstadskläder.
Hur det var fatt med’na, visste ej jag.
Fan var i båten; jag se’n fick det höra;
många förkrossande ord
nådde i hem och på gata mitt öra:
skam hade varit ombord!
Hon var från staden, en fallen kvinna:
kommer en slik i en båt, då försvinna
lycka och pengar, och skadan är gjord.
Farkost, hon gästar, sin trygghet den mister;
fisket för alltid är skämdt,
rodret i stormen skälfver och rister,
änskönt af näfven klämdt.
Liksom förhäxad, i rusig yrsel
båten vill drifva för vind utan styrsel,’
stönar i tackling och fogar alltjämt.
Ser herrn, där borta" — så slutar han sagan —
"hvit blef en kind som var röd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
