Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - »Jag gick ej allen — ty du var mig när.» 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDER UR LIFVET.
JAG GICK EJ ALLÉN — TY DU VAR MIG NÄR.
Och susande tåget saktas; signalen hviner,
och hvisslingen flyger bland snöiga furor ut.
Där ligger min moders hus; det ur rutan skiner.
Och ändtligen är den långmila färden slut.
Och glad jag fram mot vinkande skenet hastar,
där gran i tunga snöveck sin skugga kastar.,
Och snön är mjuk; där inne hon hör
ej, hur det trampar här utanför.
Och fram till fönsterlist jag mig varsamt smyger.
Där ser jag dig inne, du blidaste moder min,
du sysslar vid lampan, men ute är tanken och flyger
så vida kring världen. Söker den sonen din?
Jag ofta har känt på min färd, hur med vingtag fina
de huldt ha kretsat ikring mig, tankarne dina.
Och aldrig jag haft en stund så god,
som då jag känt, att du när mig stod. —
Så sitta vi åter vid knastrande brasa samman
som förr, då älskliga sagor jag lyddes på.
Jag ser, hur på väggen än af fladdrande flamman
de trolska gestalterna manas fram ur vrå.
Du spör, hvar min väg har gått i vida världen,
om lätt den mig varit, om tung, den långa färden,
du spör, hvad som hållit mig hugen ung,
hvad börda lättat, hvad gjort den tung.
Så täljer jag allt från klara och mulna timmar,
hur än det skymde i sinne och än blef dag.
Vid brasan jag ser, hur i milda ögon det glimmar,
det är, som du, moder, kände igen hvart drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
