Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Brist. 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRIST.
Och hade min själ blott en ann, som vid den sig fäste
och kände dess krafter, de sämsta och de bäste —
en kvinnoande, en af de varma bara,
som känna så djupt, att ögonen skåda klara —
då skulle min kalla och strida sång måhända
varmare, mjukare toner i dagen sända.
Såg jag i världen en vrå, som dugde att måla,
af lifvet en syn, som kunde i färger stråla,
och kunde med jämnmod i växlande skiften vi båda
så skuggornas sorg som dagrarnes glädje skåda,
där skummast det var, kanske hon mig viste en gnista,
som kämpande låg — ett hopp, som tog lif i det sista.
Och där jag blott ljuset såg, som för stråligt blänkte,
hon dämpade skenet och lifvande värme det skänkte.
Nu låter sången mest som ur ängars dimma
en vipas vårskri i marskvällens dunkla timma.
Måhända den då som en lärksång stiga finge
hän öfver ljusa fält och med ljus på vinge,
och sjunga den kunde varmt, hvad den dejligt såge,
där sol öfver gröna, vida bygder låge,
och fram då tonade rent ur de starka slagen
all bygdens lycka och sorg i den klara dagen.
1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
