Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Gullregnet. 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland skumma husen det skiner
som solen själf.
Där ger det en aning om sommar
i skog och vid älf.
Det blomsterslösande trädet, det lilla,
kan trångbodda folkets naturtörst stilla:
det är för de fattiga sommar nog — *
en hel, en lifvande fager skog.
Skräddaregubben, som sitter
i fönstret böjd,
från sömnaden lyfter blicken
i solig fröjd.
Blommornas rikliga gull så lyser
in i hans håg, att han godsint myser,
som hade i brådskande hvardag han råd
att glömma ett tag sin vaxade tråd.
Och gummor, som ränna där nere
och snattra besatt,
bedyra hvarann, att det trädet
är deras skatt.
En stund de försumma att gorma och gräla-,
det är ej svårt att gnida och träla
så godt, som en slitande käring förmår,
då gården grann i sin blomskrud står!
Det signade trädet, som håller
i torkan ut,
är som ett gyllene bräm om
armodets klut.
Och ändå dess glänsande rikdom ej grinar
kallt emot småfolk, som sträfvar och tvinar.
Det själf vuxit upp ur den magra grund,
som nu det skänker en solskensstund.
1909.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
