Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - En magdalenastund. 1882 - En jordafärd. 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, ur två ögon som barnets blott
så klar och dejelig glans kan strömma,
när det julafton en gåfva fått,
mer rik, än nånsin det kunnat drömma.
Hvad vållar glädjen? Hon glömmer blott
nu hvad hon är, hvad de henne kalla:
hon nyss på gatan en hälsning fått,
en höfvisk hälsning, som sågs af alla.
1882.
EN JORDAFÄRD.
Och sjukhusets likvagn helt sakta
mot ojämna stenarne vickar.
Ej många på likfärden akta,
och kusken i sorgkappan nickar.
Den syndiga vackra, den unga,
som jublat med njutande världen,
nu far hon i vagnen, den tunga,
allena den slutliga färden.
Ditt öde var svart som din kista,
hvars mörker ej något fördöljer.
Med lifvet allt ondt fick du mista,
och ingen till grafven dig följer.
Men hade de kommit blott alla,
som stått dig, du fagra, så nära,
som hulpit med lust dig att falla,
ej mången blef visad mer ära.
Se männen med namn uti staten,
salongernas småljus, som glittra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
