Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Den gamle klockaren och skolläraren. 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fram och åter på golf vet vankar:
han drifs af jagande, dystra tankar.
Här liksom lyser af trefnad inne;
hvart ljus sitt krusade papper bär,
men icke lugnar sig gubbens sinne,
hur blank kaminen än skurad är,
hur hvitt ikring honom än det skiner
från bordets duk och ifrån gardiner.
I lördagskvällen där ute breder
sig vinterskymning med stjärneljus;
rundt om stå resliga granars leder
så snöbetyngda, förutan sus;
på backen närmast bland kors och vårdar
når kyrkan högt öfver hus och gårdar.
Längs väggar röda i tystnad skrider
på snöig gata en skara fram.
Och upp mot klockarens gård den vrider
liksom i andakt så allvarsam.
Otålig hör han dem redan trampa,
och snön där ute de från sig stampa.
Och in de träda, all socknens fäder;
af gubben länge de väntats här.
De honom hälsa i högtidskläder;
man fram en kanna af silfver bär;
och pastorn talar: halfseklet svunnit,
se’n här den gamle sitt lifsvärf funnit.
Hvad godt han verkat, herr pastorn målar
högtidligt stilla och drag för drag:
hans namn där ute i bygden strålar
som stjärnans sken på hans hedersdag;
de gamla vilja liksom de unga
ge honom hyllning med samfälld tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
