Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Söndagshvila. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I söndagsstillhet hvilar allt huset.
Folket vandrat till kyrka;
där lyss de till ordet och orgelbruset,
i lofsång de Herren dyrka.
Hon ser dem i templet, hon hör dem — men
vore de bara snart hemma igen.
Hon sitter i stilla och tyst förbidan:
nu tar det i dörrens klinka,
nu får hon sitt barnbarnsbarn vid sidan;
de skälfvande händerna vinka.
"Min tröst," så hon talar med stämma svag,
"hvad var det för döda i kyrkan i dag?"
Hon hör deras namn, som prästen förkunnat:
de gamla, de blomstrande unga,
som re’n före henne i nåd blifvit unnadt
att Lammet sin lofsång sjunga.
Och namnen åter hon höra vill.
Så lycker hon sakta ögonen till.
Hon täljer de döda, som tidt hon dem tålde.
I dragen spelar ett glimmer:
många de äro, de Herrens utvalde;
hon kring sig igen dem förnimmer.
Mångt talar hon med dem; kring läpparna smått
det rör sig — de döda hafva det godt.
Så dväljes hon säll bland de saligen döda
fjärran från strålande dagen,
fjärran från rosorna, hvita och röda,
och sommarens glädje i hagen.
Då upp hon de mattblå ögonen slår,
i blicken ett underbart skimmer står.
Gottskär 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
