Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur saga och häfd - I Dalarne. 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låg land i länkar — den yx, som gaf
de goda hugg, som dem skuro af,
den var i dalkarlens smedja smiden.
För Sveriges folk står i minnets hall
kung Gösta fram som på Mora vall
i daladräkt, ej i kungasiden.
Ikring den väldiges ljusa ham
står dalaflocken i hallen fram.
Där står kring Vasa hans kända skara
bland alla store från gångna dar
med namn, dem häfden i minne har,
som fått i ljus genom tider fara.
Men hvad ej bäres till eftervärld:
det tysta slitet vid torftig härd,
det ädla armod, som ej vet klaga,
de många fjäten för barn och bo,
den lugna kraften i enkel tro —
det äger äfven sin stora saga.
Den tro, som segrat i Barbros barm,
som senor spände i Margits arm,
då brygdkar hvälfdes på källarluckan,
den har väl pröfvats på annat vis
och segrat omäld och utan pris
i dalar dolda, i dar af suckan.
Det lefver ännu i dalabygd,
det tysta stora, i granars skygd
bak furuväggar i arbetstimmar.
Och store anden från Vasadar
ännu i Dalom nog dröjer kvar,
fast ej i häfdstora dåd den glimmar.
Du Gud, som gaf af din andes glöd
i tider, tunga af strid och nöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
