Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur saga och häfd - Lennart Torstensson på Forstena gård i augusti 1648. Vid aftäckandet af Torstenssonsmonumentet den 3 sept. 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna han bars af senstarka händer,
drog segrande fram genom kejsarens länder,
for brådstört till jutarnes sandiga stränder
och bringade Sverige frälsning och frejd.
På denna han bars i sin fädernenejd,
som lifligt hans ögon längtat att skåda.
Vid Restad, vid älfven han stannat en stund,
han blottat sitt hufvud: "Här somnade båda,
min moder och fader, i salig blund
efter all lefnådens växlande våda."
Med blicken förklarad, i hvilostoln
ännu ser han hän mot den sjunkande soln.
Och mjukt väller håret kring milda dragen
ut öfver den spetsprydda, hvita kragen.
Det skymmer i salen. Så tyst det är
i barndomshemmet kring honom här.
Och snart han hör, generalguvernören,
af minnen den stora, stormande kören.
Han känner ännu, huru tungt det var:
Gustavi harnesk, som page han bar.
Men lätt den rustningen blef att bära,
då heta fäktandet varslade ära.
Han känner, hur i den mäktiges dräkt
han stod med hans fria ande i släkt.
Han minnes hans lik, där i Wolgast det låg
med anletet lugnt, som om konungen såg,
att aldrig gör svensken ett återtåg.
Kartescherna hörer han våldsamt braka,
hör hvinet af vimlande styckelod,
han ser brigadernas lugna mod,
skvadronernas choc: si, fram ej tillbaka,
om ock det för ögonen regnade blod!
Han gläds åt mång seger, som dråpligen vanns
och nu lägger stolt öfver riket sin glans.
Det mörknar allt mer, och stjärnorna glimma
in genom fönstren i dödstyst timma.
Nu ser han, hur harmen i krigarne sjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
