Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
oskönjbart, på en omätlig distans eller i täta slöjor, medan
allt vad han förnimmer av detta landskap, som han dock
ständigt känner stå omkring sig, är dess själ, under formen
av en svag sjungande ton». Föreställningsinnehållet blir
allt mera förtunnat, de begreppsutmärkande orden kännas
som bojor: »Nu fallen undan, I alltför tunga ord . . .
Medan jag går i kvällen — jag vill knappt gå från er, I
stjärnor — följer mig ett leende, följer mig något . . . ljust . . .
rött — nu tystnen, tystnen, I alltför tunga ord!» (Vilhelm
Ekelund, In candidum). Denna strävan får icke drivas för långt;
poesien kan icke tävla med musikens uttrycksmedel, hon blir
då alltför abstrakt och meningen förlorar sig lätt i obestämt
dunkel, på samma gång som dikten blir formlös.
En avväg, på sätt och vis motsatt den nu antydda,
be-trädes, om klangelementet ytterligt kultiveras, likasom redan
i musiken betonandet av de yttre effekterna för till ensidighet.
Här är det åter den innerliga stämningen som saknas, under
det att även föreställningsinnehållet blir betydelselöst eller
utvattnat. Det blir kling-klang-poesi och rimsmideri. Man kan
som exempel anföra Runebergs parodi på C. F. Dahlgrens
Mollbergska vårsånger:
Klang-klingeli-kling!
Hela laget omkring!
Hin i krogar och hål,
recensenter och skrål.
I den grönskande vår
hjärtat jublande slår.
Hej hoppsan och hejsan, gutår, etc.
Liksom poesien ofta ger uppslag och innehåll åt
musiken, så äro den senares former alltjämt av väsentlig betydelse
för utvecklingen av den förra, särskilt lyriken. Vi komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
