Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ligande. Det blir ett slags personifiering, men blott en
antydd och liksom beslöjad, med fasthållande av de naturfriska
dragen, ej en direkt och brutal såsom i allegorien eller
fabeln. Genom detta förmänskligande väckes en
känslostämning, som förhjälper oss till en medvaro, ett omedelbart
deltagande och uppgående i förloppet. I andra strofen växer
intrycket av det levande personliga genom »niger», »sirligt
fin», »tiger» och »skratt» och i den tredje genom »nickar».
Och så kommer i de fem sista raderna en betraktelse, som
utvidgar synkretsen från den lille finken på den nigande
grenen till en helt allmänmänsklig situation, som griper oss
genom sitt blida vemod under den lätta graciösa formen,
utan att vara för didaktisk eller direkt moraliserande.
Så ger poesien bilder genom sitt rörliga medel, språket,
så som den bildande konsten icke kan det och icke heller
naturen själv, annat än sedd genom ett estetiskt temperament.
Den ger liv och åskådlighet och ger till och med intryck av
bredvid varandra varande ting, ej blott av efter varandra
varande, när föreställningarna nämligen genom språkets kraft
och den underliggande stämningen kunna sammanfattas till
enhetliga uttrycksfulla bilder. —
Att dikten företrädesvis skulle »måla», att den vore »ett
talande måleri», var en uppfattning som från 1700-talets
början från England och Schweiz allt mer utbredde sig, och
den beskrivande poesien tog därigenom stark fart. Emot
denna uppfattning och emot denna poesi uppträdde då
Lessing med sin banbrytande skrift »Laokoon oder über die
Grenzen der Malerei und Poesie» (1766). Här ville han
göra gällande att poesien icke fick »måla» annat än genom
och under handlingsframställning, att simultaneiteten
(bred-vidvartannatvarat) i bilden måste upplösas i succession (efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
