- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
20

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

får åter friare spelrum utan att verklighetens mark
övergi-ves. Hur personlighetsmeddelad, men också fullt åskådlig
är icke den naturbild, som Selma Lagerlöf ger t. ex. i
Jerusalem I (kap. »Den vilda jakten») vid skildringen av Ingemars
och Gertruds vandring till lekstugan på våraftonen! Denna
författarinna har också visat prov på förmågan att
personifiera på sagans sätt och på samma gång levande skildra
»vilande» ting, såsom Lessing en gång fordrade av skalden;
så på flera ställen i Nils Holgerssons resa, där orterna
beskrivas genom en saga eller en nutidsberättelse, t. ex. då
korpen, som vill locka Nils att bli student, beskriver Uppsala
för honom *). —

En blott redogörelse för fakta är icke poesi.
Skildringen måste, såsom Heidenstam betonar i Renässans, begagna
sig av andra medel än blotta uppräknandet och beskrivandet
av de synliga företeelserna. Även där författaren åsyftar en
direkt existensskildring, en ordmålning, måste, för att det
skall bli dikt, rörelse och stämning komma till. För skalden
är ingen verklighet död eller livlös. Linjer, färger och
former innebära omedelbart livsyttringar — de bli symboler (i
ordets vidsträcktare mening). För skalden leva icke endast
djuret och växten, utan stenen och marken och redskapen.
Och de leva ej blott ett lägre, fysiologiskt liv. Allting blir
i dikten besjälat. Skalden, gripen av känslan (sympatien,
kärleken), känner sig »himlaburen» och ser »de under i
naturen, som aldrig visheten förnam», sjunger Kellgren i Den
nya skapelsen eller inbillningens värld:

Och vrede var i havets vågor,
och ömhet uti källans sus,
och majestät i solens lågor,
och blygsamhet i månens ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free