- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
47

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

diktningen. Vi se åtskillnaden till och med hos samme
författare: huru mycket högre står icke Ibsens Brand med sitt
rika och djupa livsinnehåll än många av hans senare dramer,
trots dessas obestridliga tekniska fulländning!

Tolstoi blev, som bekant, under den senare tiden en
fanatisk innehållsestetiker: det religiösa och moraliska värdet
skulle avgöra allt. I sin ensidighet är ju denna hans
uppfattning ohållbar. Men i hans strävan låg dock ett visst
berättigande. Vad han egentligen vänt sig emot är — för
att begagna Heidenstams uttryck (i Tolstoi och konsten) —
»tillgjordheten, efterapningen och effektsökeriet» samt
»ihåligheten i låga ämnen, rafflande skildringar och spännande
intriger». Han angriper således å ena sidan sensationslitteraturen
och å den andra den formalistiska riktning inom konsten,
som blivit kallad Vart pour Part. Denna betonar icke blott
konstens självändamål, utan fastmer och huvudsakligen själva
konstnärligheten, utförandets och teknikens betydelse, det blir
konsten för konstverkets eller rent av för artisteriets skull.
Inom den bildande konsten har denna riktning i viss mån
gjort gagn, då den reagerat mot den akademiska smaken
för »de stora ämnena». Farligare blev det, då den
överflyttades på poesiens område. Ursprungligen hade den utgått
från romantikens formkultur och dess överskattning av
geniets betydelse. För den romanska folkandan låg denna
ensidighet nära, och i Frankrike framträdde den hos sådana
formens mästare som Th. Gautier, Beaudelaire och Flaubert,
sedermera också hos »les parnassiens». Till slut blev denna
riktning rent av romantiken motsatt, då den alltför mycket
åsidosatte såväl innehållets betydelsefullhet och rikedom som
de mera dikteriska kvaliteterna, livssynens vidd och känslans
djup samt karaktäristiken levande omedelbarhet. Poesien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free