- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
48

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

tycktes bli ett blott yttre, ett sken, en lek. Det låg då också
nära till hands att misskänna även fantasiens ledande roll i
allt skapande och låta den i det yttre arbetande (tekniska)
förmågan, den avsiktliga och medvetna färdigheten bli
huvudsaken.

4. Idealstil och realistisk stil.

Inom konsten och litteraturen stå emot varandra
riktningar, som innerst bero på åtskillnad i livsåskådning och
temperament men också sammanhänga med tidens allmänna
prägel och som komma till synes såväl i vad man kallat
diktens inre form, den anda* som genomgår verket, den
uppfattning, i’ vilken ämnet omsmälts — ja redan i valet av
ämne —, som i den yttre formen, kompositionen och språket.
Här komma vi till de stora motsatserna idealism och
naturalism eller — från synpunkten av stoffets behandling och
sättet för bearbetningen — idealstil och realistisk stii

Idealiserande är i viss mening all konst så fort den
höjer sig över ett foto- och fonografiskt återgivande av
verkligheten: varje äkta konstnär är en fri omdanare av
stoffet. Men nu kan det gälla ett mer eller mindre. Den
idealiserande riktningen söker det upphöjda, det osinnliga
och strävar att ge »en högre sanning». Den fasthåller de
allmänna lagarna och de stora bestående dragen, de bestämda
och rena konturerna. Det harmoniska och formalsköna
fram-häves mera än det karaktäristiska, det typiska —
karaktärernas grunddrag och den inre enheten — mera än det
individuella, det fula får i denna konst föga plats. På
kompositionen lägges särskild vikt, liksom på den logiskt klara
satsbyggnaden. Stilen lyftes gärna upp i rytmikens högre
sfärer; måttfullhet och regelmässighet kännetecknar den. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free