- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
53

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

nyare naturalismen, som också utgått från Frankrike, en
fortsättning av klassiciteten, fastän den övergivit idealstilen och
håller sig detaljerat till verkligheten. Det naturliga fick
emellertid i denna efterklassiska konst en väsentlig
inskränkning: dragen skulle utväljas efter jämnhetens och (den trängre)
harmoniens måttstock; det starka och det pittoreska skulle
bortrensas. Korrektheten och stilens yttre elegans blevo till
slut huvudsaken. Det konventionella fick överhanden. Snävt
inskränktes diktningens gränser, och regeltvång ledde till
förkonstling, stelhet och onatur. Den avmätta högtidliga
retoriken trädde i den levande poesiens ställe. För det
ursprungliga i folkdikten saknade man sinne. Riktningen urartade
därför i ett slags abstrakt idealism eller ock i formalism.
Till dess diktspråk och egendomligheterna däri återkomma
vi i ett senare kapitel. Den enhetliga och stränga
kompositionen, det behärskade uttryckssättet, den genomskinligt klara
stilen — »le grand facile» — blevo emellertid, det måste
erkännas, viktiga och välgörande element i den europeiska
litteraturens utvecklingsprocess.

I motsats till den urartade klassiciteten framträdde mot
1700-talets slut en ny romantisk rörelse. Vad denna
nyromantik ville, har Atterbom, ledaren för rörelsen i Sverige,
på äldre dagar i anmärkningarna till andra bandet av sina
samlade dikter (1838) angivit på följande sätt: Den nya
vitterheten måste bekriga »den ytlighet i känsla och begrepp,
den inskränkta synkrets, den trånga spetsgård av fördomar,
den tomma, alltförstelnande formalism», som
franskklassici-teten slutligen medförde; den strävade att »däremot kärleksfullt
lyssna till de i våra skogsbygder ännu kvarklingande ljuden
av inhemsk forndikt och fornsång; att framför alla andra
stämmor uppfatta naturens och den mänsklighets, i vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free