- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
54

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

röster naturstämmorna framljuda såsom upphöjda till en
högre oskuld, en högre längtan, smärta och glädje än sin
egen». Och »i samma mån som denna syftning överallt
innebar en hänvisning på den inhemska känslans, naturens,
sagans, hävdens dels bortglömda, dels obegripna och
försmådda skatter, måste den förvillelse upphöra, vari man
länge tagit ett retoriskt ideal för att vara det poetiska; och
med detsamma måste den insikt vinnas, att det poetiska
idealet icke blott tillåter utan fordrar den allra största rikedom
på former, då däremot det retoriska är fattigt och gärna
skär allt över en läst*. Romantiken kunde omfatta »allt
vad i fantasi, böjelse, vilja har något slags idealisk höjning».
Poesien är icke blott en människokonst, som uppenbarar sig
i varje egendomlig art av skönhet, under vilka
kulturför-förhållanden och bland vilka folk den än uppstått, utan också
en världskraft, som förenar sig med eller rent av i sig
upptager både religion och filosofi. Den romantiska poesien
blir på detta sätt universalkonst och universalmakt.

Romantiken är subjektiv och lyrisk. Den låter de
omedvetna krafterna härska och blir mediterande och drömmande.
I regeln står romantikern på idealistisk ståndpunkt, och han
gör det mera konsekvent än klassikern, för vilken det ideala
egentligen ligger i stilen. Han blickar mot det osinnliga
och oändliga, längtande efter »den blåa blomman». Den
osynliga verkligheten är för honom den högsta eller rent av
den enda; det s. k. verkliga livet är blott en dröm, lärde
man med Calderon, och så sjunger också Snoilsky, vilken
annars närde sympatier åt det klassiska hållet: »så visst som
dygnets tomma liv är endast dröm, men verkligt det som ej
förgår i tidens ström» (I Augsburg).

Denna ideala uppfattning ha även de senare romanti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free