Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
sig klargör en serie spridda enskildheter och fastslår olika
hållpunkter, alldeles som en vanlig avhandling. Likväl sker det då
nästan alltid något, varigenom plötsligt, likasom vid en explosion
av ämnen som man blandat, det väsentliga antager en slående form
på en enskild punkt, som blir bestämmande för helheten; det är
i denna punkt, som jag huvudsakligen ser det man kallar
inspiration — ett ögonblick, som är så kort och som upptager en så
starkt, att man här glömmer att dissekera sig själv genom att
anställa betraktelser över huru det gick till, och, när man övertänker
det, alltid står inför ett resultat, som kännes som ett fait accompli.
Inspirationen, som i många fall och hos många skalder
gör sig gällande på ett mera omfattande sätt och blir
märk-. bar både vid ämnets gripande och första formande samt även
vid det enskilda uttryckets träffande, förnimmes såsom något
utifrån bekommet, något givet — ingivelse, vision eller, i
sin högsta, mest omedelbara form, uppenbarelse. Många
författare, en Goethe, en Hebbel, en Atterbom, beteckna
också diktandet som ett slags drömmande. Även för
ickediktare kunna ur omedvetna tillstånd bilder och bildserier
framträda*). Och för diktaren är detta än oftare fallet.
Strindberg har en gång (för Ola Hansson) berättat om sitt
skapande: »Om natten ligger jag oftast vaken ett par timmar
innan jag somnar. Då arbetar min hjärna med ett oerhört
material, ett enda kaos. Men om morgonen, när jag stiger
upp, är alltsammans ordnat på bästa vis, och jag behöver
endast taga pennan i handen för att det av sig själv skall
löpa ned på papperet».
Den konstnärliga verksamheten är icke tänkande i vanlig
mening och i varje fall icke blott tänkande. Den är både
tänkande och skådande på ett högre plan. Det
före-ställningsmässiga framkommer och utvecklas just i och genom
det åskådliga (intuitionen): »äkta åskådningar äro icke tankar
utan tankeföderskor» (Hebbel). I sin skådning griper diktaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
