Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
det tragiska, i olika nyanseringar och stundom i
kombinationer. Under denna stämning utfälles en psykisk enhet,
vilken man kan beteckna som en inre bild av ännu
obestämda konturer; denna stämningsbild blir det inre motivet.
Nu inträder, med denna bild, konceptionen. Ofta
utgöres den rudimentära bilden eller det uppslag, som gives
i den första stämningen, blott av en enkel föreställningsföljd
eller en helt ringa händelsegrodd, som först långt senare,
då det egentligt produktiva stadiet inträder, och kanske efter
flera ansatser och omvandlingar, når till utveckling och
fullbordan. Stundom klingar detta uppslag fram med
grundstämningen i diktens första ord, såsom man kan tänka sig
förhållandet varit vid Atterboms Sippan: »Härold för den
unga Flora» eller vid Runebergs »Vårt land, vårt land, vårt
fosterland» eller vid Wirséns Kvällen: »Betrakta betrakta!
Han sjunker så sakta, den flyende dag». Men ofta är den
första hilden eller föreställningen icke något huvuddrag i den
utförda dikten eller betecknar någon huvudperson i dramat
eller berättelsen. Uppslaget till Snoilskys Kung Erik var
t. ex. blott en melodisk Mälarstämning, som omedelbart fick
uttrycket: »Vagga utan mål en natt i vackra maj»; långt
senare fann skalden det ämne, det »konkreta fall» — kung
Erik och liten Karin och deras unga kärlek — varpå
romansen blev uppbyggd. Detta exemplet, som också är
belysande för åtskillnaden mellan stämningshalten eller det inre
motivet och det novellistiska innehållet (»ämnet», »fabeln»)
eller det yttre motivet, visar att konceptionens utgångspunkt
kan ligga i något inuti den utförda dikten förekommande.
En sådan utgångspunkt betecknas med rätta som den kärna,
omkring vilken dikten kristalliserar sig. Vid analys av
diktverk tycker man sig ofta finna en sådan kärna i de sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
