- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
88

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

en höjning och sänkning; men kontrasterna — våren, livets
kraft och fullhet — spela blott i bakgrunden.

En så småningom skeende stegring innebäres i
kompositionen av mången lyrisk dikt. Så är ofta fallet med
natur-kvädena. I vårvisor t. ex. av Dalin, Kellgren, Dahlgren,
Runeberg är det kärleken som kröner vårens fägring. Men
även i många andra dikter sker stegringen genom en sådan
stämningens och skildringens övergång från naturens område
till människolivets, vilka paralleliseras, då ett nytt vidsträckt
perspektiv öppnas. Runebergs Ynglingen t. ex. frågar vart
vinden, vart böljan för hän* och utbrister så (i tredje strofen):

Tankar, otaliga tankar
sägen, var kasten I ankar?
Barn av en ädlare värld,
ges det ett mål för er färd?

Kellgrens Den nya skapelsen, vars naturbesjälning ovan
(s. 20 f.) påpekats, har en likartad stegring; men
kompositionen i denna längre dikt är mera konstnärlig.
Begynnelsestrofen (Du som av skönhet och behagen en ren och himmelsk
urbild ger! Jag såg dig — och från denna dagen jag endast
dig i världen ser), som anger temat, upprepas efter styckets
förra del, vari skalden sjungit om huru naturen får nytt liv
för kärlekens syn. Denna upprepning blir — liksom ofta
upprepningarna i folkvisan och i den större epiken — på samma
gång en provisorisk avslutning, en vilopunkt och en ny
ansats. Nu följer styckets andra del, där den älskades bild
framstår såsom själv fyllande allt, till och med det gudomligas
sfär: den högsta lyckan ligger i hennes blick. Temat är nu
genomgånget, och inledningsstrofen, som, i sig själv
uttrycksfull, får än kraftigare betoning genom upprepningen, kommer
åter en gång tillbaka, nu såsom avslutning (en strof, till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free