- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
99

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

strofen ur Franzéns Människans anlete: »I som skriken —
— — rodnen och gån hem». »Skrika» är ett pregnant
uttryck, som väl kan brukas i poesi, men icke
korresponderar med den här av Skalden träffade (upphöjda)
stämningen; det passar bättre i komisk stil eller i kraftfull
vardagston sådan som t. ex. Sandels använder hos Runeberg (»Är
det fruktan? Det skriker, ert folk, så förgjort!»). Uttrycket
»gå hem», såsom utmärkande ett snopet avlunkande, kan
också lätt bringa föreställningen på betänkliga avvägar.

»Diktaren skall ha fint öra för bitonerna», yttrar Es.
Tegnér d. y. Han skall träffa det rätta valet mellan olika
ordformer och mellan olika ord för samma sak. De
synonyma uttrycken ha icke fullkomligt samma valör, det finnes
i dem nyanser, som just för det utpräglade och åskådliga
diktspråket måste iakttagas. Likgiltigt kan icke det ena
uttrycket begagnas för det andra, allt bör avhänga av diktens
stämning, ton och stil. Vilken åtskillnad ligger det icke
t. ex. mellan det högtidliga, till ideella rymder förande »gå
hädan», det annons- och protokollmässiga, mera färglösa
»avlida» och det drastiska, folkliga, i komisk stil användbara
»köla av». »Dö» har blivit det allmänna och vanliga
uttrycket, men i sin kraftfulla koncentration kan det alltjämt
få stämningsvärde och är i rörlig och energisk framställning
det mest uttrycksfulla.

De allmänt brukliga och nötta uttrycken äro emellertid
vanligen bleka. En sådan blekhet gives ofta åt språket också
genom ett avsiktligt utväljande och ängsligt väjande för det
starka och åskådliga. Denna blekhet utmärkte den
franskklassiska skolans stil. Dess strävan på språkets område hade
ursprungligen varit mycket berättigad, det hade gällt att göra
front å ena sidan mot den burleska grovheten och å den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free