Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ett epitetiskt uttryck (leende ängar, stormande kärlek). Det
metaforiska epitetet skall vara omedelbart karaktäriserande,
signifikativt, ej blott ornerande (jfr ovan s. 104). Stundom
åter är den metaforiska bestämmelsen utförd i en hel sats
(»tron är levnadens sol»). Men grundföreställningen kan
också bortfalla och bilden helt intaga dess plats; »livets
morgon», »havets plöjare» äro sådana bildliga ersättningsord
(metaforer i inskränkt mening). Kenningar och omskrivningar
höra också till stor del hit. Men ofta äro omskrivningarna
icke beroende på egerttlig likhet utan på orsaks- eller
delförhållande: metonymi resp. synekdoke. I den förra, som
betecknar en mera inre förbindelse, sättes egenskapen för
bäraren därav (oskulden förtryckes) eller redskapet för den
handlande (bajonetten segrade) o. s. v.; »den gulbleka
avunden» är också en metonymi (ej någon egentlig
sinnesanalogi): den verkan (gulblekhet), som avunden tänkes kunna
åstadkomma, tillägges som egenskap avunden själv.
Synek-doken utmärker en yttre förbindelse av omfång eller
över-och underordning (segel i st. f. fartyg, Kresus för en rik man).
Den har kallats exemplets trop och kan vara ett hjälpmedel
för minnet, då vissa åskådliga enskildheter eller underordnade
fall utväljas för det helas belysning.
I dessa sist nämnda typer är det bildliga mindre starkt
framträdande; perifrasen blir också, såsom jag anmärkt, ofta
blek och konventionell. Detta gäller även det slags yttre
personifikation (prosopopé), som ger mänskliga drag åt
abstrakta eller relativt livlösa ting, vilka tilltalas eller införas
talande, utan att en verklig intim besjälning äger rum.
Särskilt i den äldre diktningen voro sådana personifierande
uttryck synnerligen vanliga. De läggas också till grund för
hela dikter. Så t. ex. hos C. F. Dahlgren, vars naturbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
