Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
(Västanvinden, Vårbäcken etc.) ofta ha yttre
personlighetsdrag, om de än stundom äga en realistisk friskhet och någon
gång få en äkta besjälning. Blir naturbilden en blott yttre
ställföreträdare för människolivet, så närmar sig dikten till den
moraliserande fabeln. Fabeln — mindre naiv än den av
fantasi uppburna sagan — ger scener ur djurvärlden, som
åsyfta mänskliga ting eller låta djuren uppträda som
människor på ett typiskt sätt. Djurskepnaden är dock blott en
yttre omklädnad och bildförhållandet ofta tillfälligt. Perso*
nifieras på samma sätt krafter inom människans eller den
relativt livlösa naturens värld, så kallar man detta allegoriska
figurer. Dessa figurer, ofta sprungna ur en blott
förstånds-mässig uppfinning, kunna genom tradition fortplantas liksom
de mytologiska, och de användas i dikten under äldre
litteraturperioder analogt med dessa. De yttre attribut
(emble-mer), som tilläggas sådana figurer, betecknas också som
»symboler».
Men skalden tränger till den levande inre symboliken,
som ligger på bottnen av all diktning och som framgår ur
den omedelbara besjälningen. Allt skönt är ju på sitt sätt
symbol1). Men jämte denna allmänna symbolisering kan
också en särskild symbolik prägla dikten: symboldikt i trängre
mening. Detta slags symbol är en utförd bild, som icke
har någon direkt jämförelseform, utan låter
grundföreställningen i det yttre försvinna och blott som en bakom
liggande inre scen framskymta eller anas. Stundom kan den
inre scenen avslöjas t. ex. genom en slutvändning; men
grundföreställningen får icke utförligt förklaras såsom i
parabeln. Ett exempel på en sådan poetisk livssymbol är Hans
Larssons I motvind: den resande liksom hans häst håller på
att tröttna, men de ge sig icke, de knoga på:
Wrangel, Dikten och diktaren. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
