- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
134

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

kvalm, dov, väsa. Ovan s. 113 f. meddelade verser ur
Stiern-hielms Herkules giva prov på detta »ljudmåleri» (förstärkt
genom alliteration). En sådan företeelse, där klangen blir
särskilt uttrycksfull och symboliken organisk, iakttar man
bl. a. i en krets av ord (verb), som efterbilda naturljud: susa,
brusa, rassla, pipa, tjuta, skorra, plumsa m. fi. När
naturljuden direkt efterhärmas, kallar man detta onomatopoesL
Hit hör återgivande av djurens läten samt en mängd
interjektioner t. ex. bom, tam-tam, puff-puff, töff-töff etc. — På
tal om sinnesanalogierna har jag ovan (s. 125) berört
överföringen av klangintryck på andra områden. »Ljudskådning»
är en icke så sällsynt synestesi. Redan för språkljuden,
särskilt vokalerna, har man velat uppställa vissa
färgmotsvarigheter förnimbara för fotistiskt anlagda individer: a skall
göra intryck av vitt, e av gult eller rött, u av svart o. s. v.
Dylika synestesier synas emellertid i viss mån vara växlande;
men såsom omedvetna faktorer i stämningen kunna också
dessa och andra »klangfotismer» få en viss betydelse. —

En stegring i uttrycksfullheten kan även åstadkommas
genom ljudens överensstämmelse eller likhet, den mer eller
mindre fullständiga samklangen. Om begynnelseljuden i två
eller flera ord överensstämma, vare sig de äro vokaler eller
(lika) konsonanter, har detta kallats allitteration.
»Stavrimmen», vilka sättas i betonade stavelser, voro såsom uddrim
eller förrim en väsentlig faktor i den fornnordiska diktningen;
versifikationen grundades därpå, men också i prosan
uppträder allitterationen t. ex. i lagspråket, där det gäller att
framhäva något med eftertryck (även genom varierad upprepning):
i flock och farnöte, med fasta och fulla skäl, med lag skall
man land bygga, nu är tomt tegs moder. Många ordspråk
och sentenser bevara ännu en allitererad form. I versen fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free