Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
stavrimmet den särskilda uppgiften att sammanknyta raderna
till helheter (strofer). 1/ senare tider har allitterationen fått
en övervägande musikalisk karaktär (d. v., s. den
konso-nantiska — den vokaliska har förlorat sin betydelse). Den
framträder starkt i vår nyaste vitterhet, på vissa håll synes
den vara ett utslag av en avsiktlig strävan efter
ordklangsym-bolik och verkar konstlad.
Den s. k. assonansen eller halvrimmet, en ofullständig
samklang inuti eller i slutet av orden, har en liknande
förstärkande roll i diktspråket Den förekommer också i den
äldre litteraturen samt i folkliga talesätt och ordspråk: jämt
och samt, hastigt och lustigt, alar och hassel, tissel och tassel,
den borgar ofta i sorgen som för andra borgar. Den är
vokalisk eller konsonantisk eller bägge delarna; den
konso-nantiska står allitterationen nära. Medeltidens vers nöjde sig
ofta med vokalassonanser som slutrim — vad C. J. L.
Almqvist (i sin Språklära) kallar »ett varierat eko, ofta
intagande därigenom, att det icke giver alltsammans».
Helrimmet åter, som fordrar fullständig samklang i
slutljuden från och med den sista starktoniga vokalen, utbildades
först i den kristna latinska diktningen och i de romanska
folkens poesi, men har i senare tider också för vår verskonst
fått den största betydelse. Inuti versraderna är och bör
helrimmet vara sällsynt, och än mera i versens början: i dess slut
är dess egentliga plats. Som »ändrim» göra dessa ljudlikheter
den starkaste verkan; ljudet får då klinga ut också i
åter-klangen, och dessutom underlätta de då och markera rytmen*
såsom vi skola se. Helrimmet kan vara enstavigt (manligt),
tvåstavigt (kvinnligt) eller trestavigt (daktyliskt eller löpande),
någon gång till och med fyrstavigt (jfr citatet ur Frödings
Balen ovan s. 103). De s. k. rika rimmen, med föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
