- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
149

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

blott dröja vid några. Den moderna hexametern har sex
takter med fallande gång, av vilka de fyra första kunna vara
två- eller trestaviga (trokéer eller daktyler), den femte
vanligen är en daktyl och den sjätte en troké exempel från
Stiernhielm ovan s. 113 f. och från Tegnér s. 22. I förbindelse
med den s. k. pentametern — —

bildar hexametern ett distikon — mottot i första kapitlet s. 1
är ett exempel härpå.

I de nyare språken synas verser med fyra höjningar
vara de mest ursprungliga och alltjämt i folklig och lyrisk
diktning de mest använda, såsom jag antytt. Med fri
växling av svaga stavelser (från 0 ända till 5) och med
parvisa rim blev denna vers — den s. k. knitteln — under
medeltiden härskande också i episk och dramatisk poesi, ja
hos oss ända långt fram på 1600-talet.

Genom renässansens i början så välgörande formkultur
blev versens rykt och ans en av diktningens viktigaste
uppgifter. Stavelseräkningen upptogs först från de romanska
folkens poesi, och man gjorde även hos oss ett eller annat
försök att låta den bli huvudprincipen. Men accenten fick
överhand, under det att även stavelseräkningen för det mesta
fasthölls; och så grundades vid 1600-talets mitt — framför
allt genom G. Stiernhielm — den metrik, som alltjämt blivit
gällande för den svenska versen. Stiernhielm själv försökte
sig i växlande versformer, särskilt åtskilliga från antiken
hämtade, och sökte visa det svenska språkets lämplighet
också för trestaviga takter. Men den tvåstaviga regelmässigheten
segrade (genom P. Lagerlöf o. a.): och ända fram till
1800-talets början härskade nu jambiska och trokéiska versslag, i
all synnerhet och i längre dikter uteslutande de förra. Främst
bland dem stod den s. k. alexandriner en sextaktig rimmad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free