Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
sammanfalla; värdigheten, som nås av behaget genom kamp,
är uttrycket för en upphöjd sinnesbeskaffenhet, som blivit
herre över affekterna och framstår i behärskad frihet. Hos
Runebergs Bonden Paavo och Molnets broder, likasom hos
Strindbergs Eleonora (i Påsk), får detta själsliga »behag», som
genom olyckorna och uppoffringen blir rörande, också ett
drag av storslagenhet. E. v. d. Reckes kvinnofigurer visa
också denna förening av behag och höghet, t. ex. dronning
Eigra och framför alla Florine (i Det lukkede Land), en gestalt
av den skäraste skönhet och den ädlaste värdighet.
Det upphöjda (sublima), det över livets normala förlopp
gående, det över artens eller släktets begrepp sig höjande, är
i diktningens värld mindre starkt framträdande än i
verkligheten. Särskilt gäller detta vad Kant*) kallade det matematiskt
sublima, det storslagna i utsträckning. På den mänskliga
kraftens sublimitet ge oss historien och traditionen talrika
prov. Och till denna källa ha diktarne i alla tider flytt. Det
är i konflikt som detta storslagna får rikast tillfälle att utveckla
sig, i det rörande och framför allt i det tragiska skola vi
därför återfinna det. Men också utanför handlingens område
framträder det i upphöjda känslor såsom religiositet och
fosterlandskärlek, som ligga till grund för betraktande och lyrisk
diktning. Här mötas det etiska (religiösa) och det estetiska,
och faran ligger då nära att det förra bryter igenom på det
senares bekostnad. Den rimmade uppbyggelse, som
1600-och 1700-talens litteratur i överflöd bjöd på, står vanligen —
trots det vackra uppsåtet och innehållets eller föremålets
upphöjdhet — den verkliga poesien mycket fjärran. Däremot
har den enkla trohjärtat folkliga tonen hos en Spegel eller
en Swedberg, liksom senare hos Wallin, höjt sig till verklig
storslagenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>