- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
169

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

skilda förvändheter och lyten och satiren blir då ett mäktigt
vapen i samhällskritikens tjänst — det blir tids- och
samhällssatir, politisk satir och litterär satir. Under 1700-talet, då
satiren florerade, befordrad av den franska klassiciteten och
dess lagstiftare Boileau, idkades med förkärlek det slags
satirdiktning, som redan genom formens efterhärmning kan bjuda
på en kraftig kontrastverkan. Här möter oss den s. k.
komiska hjältedikten, en förvrängning av den stora epopéen,
samt i allmänhet parodien och travestien. Dessa
härm-ningsformer pläga åtskiljas så, att parodien i en till det yttre
upphöjd stil och i mer eller mindre trogen anslutning till en
bekant dikt behandlar ett obetydligt eller ur lägre sfärer
hämtat ämne, travestien åter på ett burleskt och orespektabelt
viss behandlar ett enligt det traditionella föreställningssättet
upphöjt, allvarligt ämne. I den senare är den komiska
behandlingen svårare såsom uteslutande negativ, ofri och även
enformig *), och faran ligger nära att trötta, att bli platt eller
att verka blott neddragande (t. ex. Blumauers travesterande
Æneid, W. v. Brauns bilder ur Gamla testamentet). Den
sociala satiren begagnar sig ofta av parodiens form, så t. ex.
J. G. Schultz’ Konstapel Battongs sägner, där avsikten
ingalunda varit att förlöjliga Runebergs original. Men gärna
tar sig den litterära satiren uttryck i den mer eller mindre
direkta parodien. Under Gustav III:s tid antog även dramat
ofta det parodiska skämtets form, Elis Schröderheim t. ex. drog
sig icke för att i Gustava Gök parodiera konungens och
Kellgrens Gustav Vasa. Kellgren själv använde med förkärlek
parodien i de litterära fejderna med Thorild och
Thorildia-nerna. Samma företeelse möter oss längre fram t. ex. under
den nya skolans strid med den gamla. Särskilt levde
tidningen Polyfem på detta slags satir; och så kom fosforister-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free