- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
178

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

teelser än kunna tyckas vara; dikten får också ofta härigenom
en bisarr prägel, men kan dock äga djup och sanning.
Strindberg har nu for denna riktning blivit en utpräglad
representant hos oss. —

Både det elegiska och det sentimentala sammanhänga
med den estetiska grundtyp, som man kallar det rörande.
Detta är visserligen en mera omfattande kategori, under
vilken de förra kunna sägas ingå; men man kan fatta begreppet
i en mera inskränkt bemärkelse, det rörande blir då något
mera omedelbart och mindre reflekterat än det elegiska och
mera objektivt än det sentimentala.

Från olyckan och lidandet utgår det rörande ofta,
särskilt den oanade olyckan och det oförskylda lidandet, och
intrycket stärkes vid företeelser av uppoffring, ståndaktighet,
tålamod eller ädel resignation. Men det rörande har också
andra källor: det kan uppstå vid överströmmande lyckokänsla,
vid prov på högsinnad människokärlek, obrottslig trohet,
öppenhjärtig bekännelse eller oskuldsfull hjälplöshet. I det rörande (i
denna inskränkta mening) är jaget mindre upptaget av sig själv
än i det sentimentala, det är gripet av medkänsla för andra.
Det rörande är därför mera enkelt och naivt, och det uppstår
gärna på idyllisk botten. I den nordiska naturens ljusa fägring
ligger det ett rörande behag, skalden sjunger om vårens
eller den bleka sommarens vemod, som rör oss: »I
svane-liden om sommartiden, där ser man milsvitt i världen kring,
där kan jag sitta till kvällen sena och gråta, gråta för . .
ingenting» (K. A. Melin: Signes visa). Det är detta rörande
vemod som uppbär om icke alltid orden så grundstämningen
(och musiken) i våra folkvisor, ett vemod bemängt med
outsäglig längtan.

Det naivt, älskligt rörande uppbär mången dikt av »Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free