- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
193

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

Tasso och på Karl Schönherrs protestantdrama Glaube und
Heimat.

I Strindbergs Mäster Olof räddas hjälten (i det yttre)
från undergången först genom att ge vika och släppa sin
övertygelse. Slutintrycket, då Mäster Olof vid Gerdts (i
omarbetningen Wilhelms) rop »Avfälling!» nedfaller tillintetgjord
på skampallen, såsom i sitt inre dömd, är nedtryckande
och beklämmande, trots den ypperliga människoskildringen.
Genom personlighetens värde och lidandets djup står dock
Strindbergs hjälte det tragiska nära, och närmare än
Gutz-kows Uriel Acosta, vilken också blir befriad ur fängelset genom
att avsvärja sin tro (av hänsyn till sina närmaste), men sedan
dör för egen hand i förtvivlan över sina personliga förluster.
Här blir den olycklige »hjälten» icke längre representant för
det tragiska såsom »det sublima i kamp och undergång»;
här blir intrycket icke upphöjd »fruktan», utan blott sorg
och medlidande.

* Det tragiska är visserligen en av de mest distinkta och
klara bland stämningens typer, i litteraturen också en av de
starkast framträdande. Men det gives ändock, såsom vi se,
icke få mellanformer mellan det tragiska och förut
behandlade typer. Macbeth och Othello t. ex. stå, liksom Mäster
Olof, på gränsen till det oförsonligt sorgliga, dit Uriel Acosta
helt och hållet hör. Kung Lear åter står på gränsen till det
rörande liksom många av det moderna sorgespelets »hjältar»
och »hjältinnor». Det rörande spelar ju överhuvud mycket
ofta in i det tragiska, och särskilt bli bipersonernas mer eller
mindre oförskyllda öde av sådan verkan, vi erinra oss t. ex.
Desdemona i Othello, Ofelia i Hamlet, drottningen i Don
Carlos eller Oihonna (Gerda) och Hjalmar i kung Fjalar.

Wrangel, Dikten och diktaren.

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free