Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
allt på prosans område, där nivån icke genom en ideal form
hålles uppe. Romanförfattarens förfarande beror i hög grad
på iakttagelse, observation, och även vid ordnandet av stoffet
kan hans verksamhet vara övervägande förståndsmässig. Hans
arbete är ofta »från början induktoriskt och blir induktoriskt
till det sista», säger Fr. Spielhagen, en av de förnämste
kännarne av romanens konst*), själv också en
romanförfattare av talang. Här ligger då faran nära — såsom också
Spielhagen betonar — å ena sidan att låta romanen svälla
ut till ett allomfattande återgivande av diktarens världsbild,
och således överskrida begränsningens lag, och å den andra
att låta den tillfälligt individuella och partiella iakttagelsen
trycka sin prägel på verket.
Händelsernas ström löper i romanen lugnt och likformigt,
med avvägning av de spännande momenten och i
omväxling med dialog. I detta förlopp skola nu karaktärerna med
yttre och inre motivering klart framträda. Olika romanarter
ställa sig emellertid i detta fall olika. Den s. k. filosofiska
romanen begagnar mera sällan spännande moment, oftare
däremot den historiska och i synnerhet naturligtvis rese- och
äventyrsromanen, som ju också lätt blir sensationell.
Vad stämningstypen beträffar, faller romanen oftast under
det rörandes synpunkt (det rörande i vidsträckt mening, jfr
ovan s. 161). Men det rörande kan, såsom hos Dickens
och Fritz Reuter, få en stark färg av det humoristiska. Å
andra sidan kan det, såsom hos de ryska och även franska
realisterna, gå över till det djupt sorgliga eller till och med
till det tragiska. I både den humoristiska och den tragiska
romanen begagnar författaren ofta brev eller självbekännelser,
och i all synnerhet får dialogen här ett stort utrymme. De
skarpt tillspetsade djupt gripande konflikter, som leda till trå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
