- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
254

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

splittra intresset; men de kunna stundom försvaras som
retarderande moment, om de anläggas med dramatisk
uttrycksfullhet, och kunna även bilda en verksam kontrast t. ex.
omedelbart fore ett passionerat utbrott.

I stället för en utförd process kan diktaren inskränka
sig till att ge dess slut: vi föras genast in i invecklingen,
och katastrofen, vari karaktärerna nästan plötsligt framstå
belysta, är omedelbart förestående. Den antika tragedien var
vanligen på detta sätt komponerad. Men denna
koncentrerade komposition (avslöjnings- eller katastrofdrama)
möter oss också i nyaste tid, och särskilt har man påpekat
den hos Ibsen: i Dockhemmet och i allmänhet de senare
dramerna, vilka annars grunda sig på motiv och problem
egentligast lämpade för romandiktaren, och som visa
personerna i imtimt beroende av miljön, är förvecklingen från
början given, och genom sin inre spänning kräver den
omedelbar lösning; men innan katastrofen (i sista akten)
inträder har karaktärens förutgående utveckling genom dialogen
uppvisats och det psykiska läget förklarats1). Strindbergs
Fadren har också, i sin starka koncentration och sin
belysning över det förgångna förloppet och själsutvecklingen, en
liknande komposition.

Den koncentrerade kompositionen i det antika dramat,
som återupptogs av de franska s. k. klassikerna, ansågs vila
på iakttagandet av de tre s. k. enheterna, handlingens,
tidens och rummets: en och samma handling skulle jämnt
fortlöpa utan avbrott, på samma plats under starkt begränsad
tid (24 timmar). Platsen var ofta ett förrum (antichambre),
och dramat har stundom fått namn därav. En sådan fordran
på kompositionen ledde ju lätt till orimligheter, till torftiga
uträkningar eller tekniska bravurstycken, i det inre blottade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free