- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
270

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

bli tidsbilder av hög rang. Stundom blandar även han allvar
i skamtet; hans Jeppe pä Bjerget t. ex. har med alla komiska
effekter något av det stora sededramats skakande kraft.
Holberg gör sina gestalter levande och konkreta även genom
uttryckets realism, och i stället för versen, som Moliére ännu
bibehåller i sina stora komedier, använder han prosan.

I Frankrike höll sig komedien alltjämt under 1700-talet
uppe framför allt genom en skarp och överraskande
intrig-sammanknytning. Mästaren i denna riktning blev
Beaumar-chais genom Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop; det
senare är emellertid icke blott ett uppsluppet, fast byggt
intrigstycke, utan blir genom det skymtande sociala —
revolutionära — perspektivet en betydelsefull sedekomedi. Under
1800-talet har i Frankrike det fina konversationsstycket
— där visserligen intrigens utveckling också blir en
huvudsak — utbildat sig, och Scribe blivit dess scenvane mästare.

För övrigt har komedien under 1800-talet väl icke haft
någon storartad och enhetlig utveckling, men ändock
framträtt i en mängd skiftande former, högre och lägre.

Folkskådespelet nöjer sig i allmänhet med enstaka
komiska personer och scener och är ofta till sin hållning
rörande och melodramatiskt; vår litteratur har i F. A. Dahlgrens
Värmlänningarna ett vackert prov. Den egentliga
folkkomedien rör sig med groteska upptåg i löst sammanhang,
och den »dumma personen» har där alltjämt en omtyckt
plats. Denna komedi fick emellertid sina konstmässiga
bearbetare först i italienaren C. Qozzi och så i wienaren
F. Raimund, hos båda med utveckling av det komiska i
nationell riktning. Farsen, som har talrika representanter
i Frankrike och Tyskland, får ofta en helt oberättigad
utbredning utöver sin naturliga korta ram, den verkar då orim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free