Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörk som natt, då inga stjärnljus
Stråla på dess svarta skrud,
Säger sen den andra nornan:
Jag är ock ditt ödes brud.
Boren är ock du till smärta,
Trots din makt, ditt svärd, ditt gull.
Män’ska, barn af synd och sorger,
Tag min gåfva — brott och skuld.
Blå som höga himlen hvälfves
I den vackra vårens kväll,
Säger sist den tredje nornan:
Fast du stride segersäll,
Brott och skuld dig sist dock leda
Mänskoättling, mot ditt fall,
Men, att just i fallet segra,
Det min gåfva varda skall.
Ändlig är naturens fägring,
Ändlig själfva Valhalls prakt.
Allting här är skuldbelastadt,
Allting faller, valan sagt;
Så för Mänskor, som för Gudar,
Skulden sonas sist med — död,
Men odödligheten skimrar
Dock igenom natt och nöd.
Som där följer vår på vinter,
Valhall ock står opp i prakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
