Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Och står, där blod det kräfs, med svärd i handen,
Som utan veklings kvida sin norna trotsa kan,
Stolt, som i lif han stridde, kan falla än, en man,
Och bragdbekrönt gå bort till dunkla landen.
Men när hans härskepp lägga så hurtigt ut från land,
Ej ensam kan i tjället kvar jag kvida,
På lyftingen jag stiger med sköld och svärd i hand,
Beredd att kämpa vid min hjältes sida.
Som barn jag redan lärde att faran pröfva på,
Hvi skulle stolta strider ej elda mig också?
Hvem för sin älskling ville icke strida? —
Ja, hög som en Valkyria jag vid hans stod,
Den ädle eldande att segern vinna,
Min hand ej blott jag skänkte, jag bjuder ock —
mitt blod.
Den man, för hvilken mina känslor brinna,
Och när hans namn af ryktet bars stolt kring vidan
värld,
Då ville högt jag jubla, att jag var honom värd,
Att större hjälte ägde ingen kvinna.
Och när från stolta strider han kom så segervarm,
Hur ljuft den starke få i famnen sluta!
Och vor” han trött af striden, jag vet en älskad barm
Mot hvilken trygg han finge då sig luta.
Men sveke han min kärlek, och blef han mig ej värd,
Så bär jag väl en brynja, men svingar ock ett — svärd.
Jag föddes ej att låta niding njuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
