Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SA)
Dock ej min hug jag växlar så lätt som böljor blå,
Ej hvarje vind hans svek mig skulle sjunga.
Som hjältens trogna maka jag städse skulle stå
Och skänka honom örnarne de unga.
Till sömns de späde vaggar då samma djupa sång,
Det stolta hafvets drapa, som söft mig själf en-
gång,
’Tils ut i egen stam de lärde gunga.
Om stiltje eller stormar oss nornan spunne se’n,
Alt delade vi bägge, gladt och gärna,
Väl ofta mulna molnen fördölja stjärnors sken,
Men aldrig skymmes trogen kärleks stjärna.
Hvar nornan slog, hon stötte på sidosköldar två,
Sist vid hvarandras sida vi sänktes i det blå,
Men hjältesöner minnet skulle värna.
Ja, jag är hafvets ficka, jag bor på stormigt
skär,
Där vågorna hvar kväll till sömns mig sjunga:
Väl hög är icke hyddan, så hård är hällen där,
Men härligt är på böljor blå att gunga.
På hafvet vill jag strida, på hafvet vill jag dö,
Och blott en viking vinna kan det vilda hafvets mö,
Den stoltaste bland fagra flickor unga.
AREBRO OP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
