Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den djärfve han lade i hjärtat sitt råd,
Att dra bort öfver vågornas famn.
Honom tyktes hans hem o! så innerligt trångt
Emot lefnadens svallande sjö.
Och han trängtar att hinna dit ut, långt, långt
Att nå lyckan engång eller dö.
En afton, när solen sjönk stilla i kväll
Och, stormbådande, skyn gick i blod,
Ung Ingolf i fattiga fiskarens tjäll
För sin älskling som resande stod.
Väl smärtsamt där brann i hans hjärta en glöd
Och hans bröst häfs som vågornas svall.
Men hans öga, det log och hans kind var så röd
Och hans röst ljöd så lugn och så kall.
Han tänkte: väl, vän är min fattiga brud
Med ett hjärta af klaraste gull.
Hur synd, att hon ej bär en grannare skrud,
Att dess hand ej af skatter är full!
Jag blir mäktig och stor uti dagarne än,
Mig står öppen den lysande värld.
Blott en konungadotter jag korar till vän,
Blott den bästa är vikingen värd.
Han satt där så kylig, så lugn och så nöjd,
Och blott talde sin framtid, sitt hopp,
Hur han skulle med storm taga lefnadens höjd
Med sin djärfvaste vikingatropp.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
