Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d2
I spetsen går Ingolf som kung för sin tropp,
Af stolthet hans hjärta nu bränner:
Med vikingar mine jag kufvat en värld,
Nu nått är det mål som jag sökt på min färd,
Hvem fins väl som Ingolf ej känner? —
Så går han till fästmön i glänsande skrud,
Som strålar af pärlor och siden.
Hon log emot honom, hans kungliga brud,
Dess fröjd var förställd och förvriden.
Väl fagrare flicka i Frankland ej fanns,
Ej rikare häller på guld eller glans.
Ej armare häller på — friden.
Så dödsblek om finaste kinder hon var
Fast sminkade rosenderöda.
Ett drag af förakt hon kring läpparne bar
Och blickarne hatfulla glöda,
Men Ingolf ej märkte dess bittraste kval
Han lyssnar till krypande hofmännens tal,
Föraktande smickrarna snöda.
Han höjer pokalen som gnistrar af gull,
Där pårlande eldvinet sjuder.
Han talar, hur blicken af höghet är full,
Då tystnad i salen han bjuder:
Hell! vikingabröder, helt stolt var vår färd.
Guld, ära och makt ha vi vunnit med svärd,
Och — kungliga vikingabrudar.
—=SBI9B=—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
