- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
77

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När de vapenvane hjältar
Häfva liket öfver bord.

Unga kvinnan ve jag vållat
Re’n när frisk jag gick på jord.

Skall jag dock förutan klagan
Andas ut min själ till sist.
Bröstet bräcks men anden lefver —
Hvass till tungan var jag visst
Bragd dock botar bäst för brotten.
Hugstor kämpe Hel ej tar
Manligt vill jag döden bära.
Herran råde hvart jag far.

& sk
sk

Så han kvad och ögat lykte
Skalden, högt berömd i nord,
Och med sorg hans vapenvänner
Hofvo liket öfver bord.

Vredgad våg går sist till hvila,
Vinden väkslar jämt sin gång,
Mäktigt genom tiden brusar

Hjältens minne, skaldens sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free