- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
131

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FA

131

Vikingar:

På toftad tilja får viking stå,
När stormar hvina och vågor slå
Och skyfall susa och hagel härga.
Svårt är då segel i bränning bärja.
Och klarnar himlen ock efter hand
Från blodad lyfting med svärd i hand
Han kanske sänks i den svala våg,

Då endast ovän hans mandom såg.

Tärnor:

Om bort i fjärran i storm och sjö
Vår stolta bölja bör bruten dö,
Då hviskar vinden hit hem hans saga
Och alla blommor vid stranden klaga.
Då liten blomma, så blyg i håg
Skall evigt sakna sin stolta våg;
Hon tvinar bort uti hedens sand,
Och vissnar skyddlös i solens brand.

Hjalmar:

Farväl min Ingeborg, med sorg jag går,
Ty nornan mörk emellan oss nu står.
Kanske jag dock får åter till dig vända.
Väl Arngrims söner äro kämpar kända,
Men Hjalmar ock har skapat sig ett namn

Och då, då Ingborg, segrarn bjud din famn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free