Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Ljuset trohet sä de svuro, nämnde sig för solens
ätt.
Stolte se’n till strids de drogo, hvar för sig på eget
sätt
Och med harpa, penna, mäjsel, som med yksa, plog
och svärd,
Främst bland folken djärft de gingo segerrikt kring
vidan värld.
Och hvad sinnet ljufvast drömmer, svärmande i
blomsterord,
Glödde nu i fantasiens solbrand fram på Inderjord.
All naturens trånad efter ljus och frihet natten lång
Skimrade ur dyster dimma fram i Kelterns djupa
säng.
Alt hvad mänskoanden ädlast, högst och skönast
tänker, ser,
I en evig ungdoms solljus hos Hellenern mot oss
ler.
Alt hvad stort af makt och ära mannahjärtat värmt
på jord,
Strålar i Germanersagan, vikingbragd och romarord.
Men hos alle Arja-söner lyste städse, evigt klar,
Samma stolta ursprungsminne, alt från dunkla barn-
domsdar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
