- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
174

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aj

Thalatta!T

å tung är marschen uti solens brand,

Men outtrötligt fram Hellener ila.

Vid hafvet, Xenofon, befall och hvila.

Oss därfrån böljan bär till hemmets strand.

Re’n faller skymning öfver tröttad tropp
Och ändlös näjden simmar bort i dimman.
Men, blånar ej i fjärran där en strimma? —
I språng de rusa fram med nyväkt hopp.

De stå på kullen, där man solen såg
Sig gömma nyss; i jubel ut de bryta.
Omätlig ligger hafvets blåa yta
Med lågor slocknande i västervåg.

Ur tiotusen bröst ett enda ljud:
Thalatta! — högt de sina hjälmar svinga,
Som barn de hjältar ned till stranden springa
Att offra åt Poseidon, bortglömd Gud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free